Det är ditt jobb men det är mitt liv

Den 17-19 augusti hade RSMH Skåne informatörsläger på Sjöholmen. Målet var att vi skulle ta de ämnen vi enats om på medlemsmötet och koka ner det till en informationskampanj. 

De tre stora teman vi enats om var:

1: Vi bollas runt mellan myndigheter. Ingen hjälp, ingen kontinuitet och ingen respekt. 

2: Ekonomisk utsatthet. Pengarna räcker aldrig. Återhämtning blir omöjlig när vi får oförutsägbara avslag och återkrav från Försäkringskassan. Relationer tar stryk när ersättningar sänks för att partners har försörjningsplikt för oss. 

3: Kontrollsamhälle. Bältesläggningar, inspärrningar, integritetskränkande granskningar, rättsövergrepp och tvångsmedicinering. 

Den första Workshoppen gick ut på att utforska våra teman. På tre stora blädderblock skrev deltagarna de känslor som varje ämne väckte. 

Det var tunga ämnen att tänka på och prata om. 

Den andra Workshoppen handlade om att formulera sig kring varje tema i en mening, att säga något om hur situationen är för människor med psykisk ohälsa idag. 

Vi skrev på post-itlappar, fyllde i varandras meningar och kom med nya förslag. Till slut hade vi över 40 meningar. 

Den tredje workshopen handlade om att välja ut en mening som bäst beskrev deltagarnas känslor. Vi läste och diskuterade. Efter mycket grubblande hade vi en omröstning. Alla fick tre röster att fördela mellan de 40 förslagen.

Till slut hade vi en vinnare:

”Det är ditt jobb men det är mitt liv”. 

Det är en mening som vänder sig direkt till myndigheterna och de människor som fattar besluten som förstör liv och trygghet. 

På den fjärde workshopen spelade vi in filmer som nu klipps ihop till reels som vänder sig direkt till de myndigheter och maktutövare som sviker och skadar RSMHs medlemmar, där vi påminner om att ”Det är ditt jobb men det är mitt liv”. 

Filmerna har börjat släppas och alla medlemmar är välkomna att spela in sig själva där ni håller ord som beskriver hur ni upplevt myndighetsutövning och bemötande i vård och omsorg. 

Det finns mycket att berätta om, vi kan släppa hundratals filmer. 

Skicka dina filmer till Anna-Maria.olsson@rsmhskane.se 

Läger 17-19 augusti

Den 17-19 augusti har RSMH Skåne informatörsläger på Sjöholmen (vid Ringsjön i närheten av Eslöv). Vi kommer umgås, ha trevligt, bada och grilla. Vi kommer också att ha ett antal workshoppar där vi gemensamt tar ut riktningen för vårt informationsarbete det kommande året. Workshopparna bygger vidare på i det vi kom fram till på medelemsmötet i juni. Alla också som deltog på medlemsmötet har förtur, men det är inga problem att delta oavsett om man är gammal i gamet eller helt ny. 

För anmälan och frågor kontakta Anna-Maria.Olsson@RSMHSkane.se

Tack alla som var med på medlemsmötet! 

En massa medlemmar vittnade om sina erfarenheter av att söka hjälp. Och det blev ännu en gång tydligt att vi har en djup och ständigt uppdaterade erfarenhetsexpertis i vår organisation. 

Vi kunde utkristallisera tre klara problemområden:

Man bollas runt

Alla myndigheter hänvisar till varandra

Ingen ser helheten i ens problem

Ingen ser ens livssituation

Ingen tar ansvar

Hela samhället sviker

Ekonomi och möjligheten att påverka sitt liv

Man fastnar i ersättningar som är så låga att livet faller samman

Man straffas med återbetalningskrav om man försöker ta sig ur

Alla familjemedlemmars ersättningar är sammanbundna och konsekvensen blir att man drar ner varandra

Återhämtning blir omöjlig

Kontrollsamhälle

Våld och tvång i vården

Utpressning att ta medicin

Myndigheter jagar en och delar information och granskar många år tillbaka

Myndigheter kräver inordning 

Man är alltid rädd 

Tillsammans körde vi en brainstorm om hur vi kan arbeta vidare med dessa problem och vi har många spännande idéer att utveckla. 

Den 17-19 Augusti kommer vi träffas igen på Sjöholmen för att gemensamt fortsätta planera hur vi kan verka för ett bättre samhälle och en bättre psykiatri. Vi ses! 

Medlemsmöte om psykiatrin

RSMH Skåne bjuder in er på medlemsmöte om psykiatrin. 

När: den 2 juni. klockan 14.00

Var: Café Dulcita, Falsterbogatan 27, Malmö (Vid Jesusparken, se bild). 

På årsmötet kom frågan om psykiatrin upp, flera personer vittnade om livshotande bemötande och otillgänglighet. 

Vi bestämde oss för att bjuda in alla våra medlemmar för att prata om detta. 

Vi vill samla in berättelser om psykiatrin, och om hur vi som folkrörelse kan påverka politiker och allmänhet för att förbättra den ohållbara situationen. 

Vi bjuder på fika tillsammans med Café Dulcita.

Hoppas vi ses! 

Vi träffas vid den röda markeringen, den 2 juni, klockan 14.00

Brister och systemfel som drabbar våra medlemmar kartlagda 2025

PO Skåne har släppt sin årliga rapport om brister och systemfel. Här tar dom upp sådant som drabbat deras klienter under året. 

Rapporten tar enbart upp sådant som ombuden själva varit inblandade i, det är alltså inte en rapport som speglar alla systemfel PO-Skåne känner till utan enbart de de sett med egna ögon. Ändå är det hårresande läsning.

Här är några urklipp ur rapporten.

Exempel på systemfel från Försäkringskassan: ”Vi har sett flera fall där klienter lämnat in korrekta uppgifter till Försäkringskassan men där Försäkringskassan sen fattat felaktiga beslut. (…) Detta har vi även sett tidigare, men när Försäkringskassan då gjort fel har oftast handläggaren rekommenderat att man inte ska kräva återbetalning. Så skedde dock inte i dessa fall utan klienterna blev återbetalningsskyldiga med hänvisning till att de borde insett att beslutet var fel. I besluten framgår tydligt att Försäkringskassan haft rätt underlag men ändå fattat felaktigt beslut. (…) Försäkringskassan har bett om ursäkt och på så vis tagit på sig felet, men begär ändå återbetalning. Ett av fallen är avgjort och där stod kravet fast efter omprövning.

Det är ett problem att man som mottagare av Försäkringskassans ersättningar plötsligt kan bli återbetalningsskyldig. Numera granskar man ärenden långt tillbaka, vilket innebär att man som enskild aldrig kan veta om man upptäcker ett fel som gjorts av handläggare långt tillbaka och som man som enskild får stå för. Risken finns att man måste skuldsätta sig för att klara detta, då många av våra klienter lever på marginalen och har en svag ekonomi i grunden.”

Exempel på systemfel hos Arbetsförmedlingen:

”Vi har sett exempel där man väntat 2–3 timmar i kö och sedan har samtalet brutits, man får inte information om att handläggaren har bytts ut, utan nås av meddelandet att telefonnummer eller mail inte längre är i bruk, men utan hänvisning till vem man ska vända sig till.

Hur man kommunicerar är också anmärkningsvärt. Klienterna får hem brev som uppmanar dem att ringa till myndigheten. Man får ingen särskild tid eller datum, utan hänvisas till växeln. Här är köerna långa. Klienterna blir stressade eftersom det av brevet även framgår att om man inte ringer så kan det påverka ens rätt till ersättning.

Hela rapporten går att läsa här på PO-Skånes hemsida.

Pernilla Molnar

Vi har intervjuat alla som är aktiva i RSMH Skåne. Vill du veta mer, eller själv bli aktiv? Hör av dig till oss! Alla är välkomna.

Pernilla Molnar

Vilken roll har du inom RSMH Skåne? 

”Jag är suppleant i styrelsen.”

Hur kom det sig att du engagerade dig i RSMH Skåne? 

”Jag fick frågan, och kände att jag ville vara med och påverka, inte bara i lokalföreningen utan också regionalt.” 

Hur ser du på skillnaden mellan ideellt arbete och lönearbete?

”Eftersom jag är sjukpensionär får jag bara jobba fem timmar i veckan och det räcker inte egentligen. Samtidigt måste jag hålla mig till det för jag vet att jag inte kan lönearbeta.”

Vilken förändring skulle du helst vilja se i samhället? 

”Jag skulle vilja att fler fick upp ögonen för hur det är att vara psykiskt sjuk. Det finns alldeles för lite kunskap. Människor förstår inte att det faktiskt är sjukdomar.

Om människor inte vågar berätta hur det är så kommer vi inte framåt.”

Silvia Passo Cardozo

Vi har intervjuat alla som är aktiva i RSMH Skåne. Vill du veta mer, eller själv bli aktiv? Hör av dig till oss! Alla är välkomna.

Silvia Passo Cardozo

Vilken roll har du inom RSMH Skåne? 

”Jag sköter redovisning och löner.”

Hur kom det sig att du engagerade dig i RSMH Skåne? 

”Det var för att jag samarbetat med föreningens medlemmar i andra sammanhang, och så är anhörig, så jag tyckte RSMHs arbete var jätteintressant. Jag visste inte att sånt här fanns innan.”

Hur ser du på skillnaden mellan ideellt arbete och lönearbete?

”Jag motiveras inte av pengar, man måste ju försörja sig, men för mig räcker en vanlig lön. Pengar ger mig inte mening, utan jag måste känna att jag gör något som påverkar i positiv riktning för att må bra som människa. Det är det centrala.””

Det viktiga är att få göra skillnad, och det gör man inte själv utan genom att vara del av organisationen, genom att vara med och se till att den finns, för det påverkar jättemånga människor.”

Vilken förändring skulle du helst vilja se i samhället? 

”Att man satsade mer på organisationer som jobbar nära människor, och mer på ungdomar. Jag tror att om man satsar på unga så motverkar man en massa problem i framtiden; psykisk ohälsa, kriminalitet, allt. Jag tror verkligen att många kriminella har psykisk ohälsa, och därför kan organisationer som vår kan göra stor skillnad för hela samhället.”

Henrik Johansson

Vi har intervjuat alla som är aktiva i RSMH Skåne. Vill du veta mer, eller själv bli aktiv? Hör av dig till oss! Alla är välkomna.

Henrik Johansson

Vilken roll har du inom RSMH Skåne?

”Min roll är som skrivpedagog. Jag och Anna-Maria Olsson (RSMH Skånes samordnare) höll i skrivworkshops på orter som Perstorp, Trelleborg, Lund och Malmö. Mitt jobb var att skapa och leda skrivövningar. När medlemmarna skrivit samlade vi inte texter och använde dem för att göra antologin Läkarna gjorde ett hjärta av gallan. Det var väldigt roligt och givande och även efter det har jag haft några spontana skrivworkshops. Människor både växer och skriver helt fantastiska saker på bara några minuter. Det ger energi och jag lär mig minst lika mycket som deltagarna.”

Hur kom det sig att du engagerade dig i RSMH Skåne?

”Förutom att jag tycker det är en vettig och viktig organisation så känner jag Anna-Maria sedan innan. Det är en förening där man kan vara sig själv.”

Hur ser du på skillnaden mellan ideellt arbete och lönearbete?

”I det ideella är man mer sin egen chef och jag tycker det är viktigt att man är mjuk mot sig själv och andra. Vi gör vårt bästa. Ingen tjänar på att man bränner ut sig på ideellt arbete. Jag tycker det ideella ska ge mer än det tar, annars kan det kvitta. Att ha roligt, göra saker som ger en energi. Lönearbetet är framförallt tvingande: vi tvingas arbeta för att kunna försörja oss och våra nära och kära. När jag upptäcker att det blir för mycket tvång och elände tröttnar jag. Det ideella är för mig ofta också sammanlänkat med politik, och jag är kanske mest engagerad i Arbetarskrivare som sysslar med arbetarlitteratur. 

Det handlar om att förändra världen till det bättre tillsammans med andra. Jag tror aldrig de välavlönade, politiker och företagsledare, kan förändra världen till det bättre. De tjänar på ojämlikhet och miljöförstöring, vi kan inte räkna med dem utan måste lösa våra egna och världens problem själva och det arbetet måste till stor del vara ideellt.”

Vilken förändring skulle du helst vilja se i samhället?

”Många! Men vid en övning skrev en deltagare:

”Jag drömmer om en tillvaro där man inte måste ljuga 

kunna ha det okej”. 

Han menade att han var tvungen att ljuga när han sökte jobb, dölja sitt belastningsregister och låtsas att han var någon annan än han var. Ung och fräsch, men med en massa erfarenhet.

Jag tror det här kravet på att ljuga skapar krockar i våra huvuden, samtidigt har vi inte råd att vara ärliga.”

Karl Hertler

Vi har intervjuat alla som är aktiva i RSMH Skåne. Vill du veta mer, eller själv bli aktiv? Hör av dig till oss! Alla är välkomna.

Karl Hertler

Hur kom det sig att du engagerade dig i RSMH Skåne? 

För flera år sedan ville jag starta en RSMH-förening i Staffanstorp så jag tog kontakt med Riksförbundet i Stockholm. Där fick jag höra att jag skulle höra av mig till RSMH Skåne och det gjorde jag. Men av olika skäl blev det så att jag startade en annan förening istället; FPMC (Funka På MC) för folk med Motorintresse och psykisk ohälsa. Vi kör gärna ut i det gröna och tältar eller grillar och har det skittrevligt. Då mår man bra och slipper vara själv med sina tankar. 

I arbetet med FPMC kom jag hela tiden tillbaka till RSMH på olika sätt och fick en massa nya kontakter. Så det blev till slut ändå att vi startade en RSMH-förening i Staffanstorp och jag engagerade mig i RSMH Skåne. Sen hamnade jag i styrelsen i RSMH Lund, och valberedningen i PO-Skåne. 

Jag vill gärna att vi ska samarbeta mer mellan de olika organisationerna och mellan distrikt och lokalföreningar så att vi kan ha nytta av varandras aktiviteter, kunskaper och kontakter. Vi gör mycket och kommer långt, men med närmare samarbeten tror jag att vi kan komma ännu längre. 

Hur ser du på skillnaden mellan ideellt arbete och lönearbete?

Jag ser ingen riktig skillnad på själva arbetet, många som jobbar ideellt jobbar lika bra som folk som får betalt, och arbetet i sig kan ju ofta vara likt. Men om man är sjuk och är lite begränsad, då är det lättare att engagera sig ideellt eftersom man själv styr över sin tid och sina arbetsuppgifter. 

Vi som är ideellt verksamma skapar jättestora värden för samhället, men det finns inga pengar i den ideella sektorn och vi får inget för det vi åstadkommer, även om vi offrar mycket av oss själva. Folk förstår inte alltid heller att man gör det gratis utan något särskilt stöd eller hjälp. Så ofta får man kanske inte ens ett tack. 

Försäkringskassans regler begränsar en också, man lägger sina fem timmar i veckan på föreningslivet, och då kan man inte göra något annat. 

Det är inte långsiktigt, ingen orkar i längden om man inte får något tillbaka. Det behöver vi synliggöra tycker jag, att allt vi åstadkommer gör vi för egen maskin med våra egna ekonomier och privatliv som insats. 

Vilken förändring skulle du helst vilja se i samhället? 

Jag vill att man ska bejaka ungdomars intressen mer. 

Vi struntar redan i våra gamla, det är nog nästan kört på den fronten, men vi skulle kunna rädda ungdomarna och framtiden. Mer naturlig kontakt mellan unga och äldre hade varit jättebra. Jag tycker vi ska jobba på att skapa trygga platser där unga och gamla kan dela kunskap och lära av varandra. Lägga undan telefonen och vara närvarande och möta varandra på riktigt. Jag hade velat bygga något sådant i Staffanstorp, en plats dit ungdomar kunde få komma och mecka och hänga, och lära sig av äldre samtidigt som dom är fria att utforska och får lov att vara just  ungdomar. 

Ros-Marie Vilhelmsson. 

Vi har intervjuat alla som är aktiva i RSMH Skåne. Vill du veta mer, eller själv bli aktiv? Hör av dig till oss! Alla är välkomna.

Ros-Marie Vilhelmsson

Vilken roll har du inom RSMH Skåne? 

”Jag ledamot i styrelsen, och så är jag firmatecknare.”

Hur kom det sig att du engagerade dig i RSMH Skåne? 

”Jag började i Malmös lokalförening (Mittpunkten), och därigenom träffade jag folk från RSMH Skåne. 

Det gick faktiskt till så att jag bara frågade om de behövde hjälp, och de behövde de, och så jag blev invald i styrelsen.”

Hur ser du på skillnaden mellan ideellt arbete och lönearbete?

”Skillnaden mellan ideellt arbete och lönearbete är ju egentligen pengarna. Får du lön kan du livnära dig på ditt arbete. Ideellt arbete ger dig inget materiellt, du måste få in pengarna någon annan stans ifrån.

När man är anställd är man mer styrd och har mindre frihet. Ideellt kan du bestämma själv exakt vad du vill göra, det kan du inte som anställd, men när du jobbar ideellt får du heller inget för det mer än arbetet självt och den mening det ger.”

Vilken förändring skulle du helst vilja se i samhället? 

”En förändring jag skulle vilja se är att man såg över försäkringskassans regelverk kring sjukersättning så människor kunde vara ideellt verksamma mer än fem timmar i veckan. Det vore bättre att gå tillbaka till det gamla regelverket så folk hade frihet att våga prova. Som det är nu kan människor inte utvecklas. De hålls kvar i systemet eftersom de riskerar sin enda möjlighet till försörjning om de försöker vara mer aktiva.

En annan förändring jag ser behov av är att samhällsviktiga föreningar fick möjligheter till långsiktig finansiering så att vi kunde planera och arbeta effektivt och inte behövde lägga all energi på att söka små fonder. 

Utöver det skulle jag vilja se lite mer erkännande från samhället i stort, och från psykiatrin, för alla människor vi hjälper och håller borta från heldygnsvården. 

Vi tar ett gigantiskt samhällsansvar, vi tar emot praktikanter, studiebesök, arbetsträning och folk på permissioner från rättspsyk, vi handleder blivande socionomer, hjälper forskare, ordnar aktiviteter åt arbetsförmedlingen osv. 

Till människor med psykisk ohälsa erbjuder vi medmänsklighet, samtal, mat, en plats att vara sig själv, gemenskap och ett ställe dit man kan gå varje dag. 

Jag tycker att vi brukarföreningar blir utnyttjade. Det är som att samhället ser oss som en avlastningsplats. Hos oss är alla hjärtligt välkomna , men det blir ett tungt ansvar med folk med komplex problematik och samsjuklighet. Visst har vi mycket kompetens som egenerfarna men vi behöver resurser. Vi är ett viktigt komplement till psykiatrin och en förutsättning för att vården ska räcka till, samtidigt vill ingen betala. Det ringer folk varje dag och vill att vi handleder och tar emot, men vi får aldrig något tillbaka. Det hade inte behövt vara pengar, men det är ensidigt, jag skulle önska mer rättvisa, mer erkännande. När vi gör jobbet borde vi också få resurser, eller stöd, eller kanske ett tack någon gång från det samhälle som varje dag drar nytta av vårt engagemang.”