Vi har intervjuat alla som är aktiva i RSMH Skåne. Vill du veta mer, eller själv bli aktiv? Hör av dig till oss! Alla är välkomna.
Karl Hertler
Hur kom det sig att du engagerade dig i RSMH Skåne?
För flera år sedan ville jag starta en RSMH-förening i Staffanstorp så jag tog kontakt med Riksförbundet i Stockholm. Där fick jag höra att jag skulle höra av mig till RSMH Skåne och det gjorde jag. Men av olika skäl blev det så att jag startade en annan förening istället; FPMC (Funka På MC) för folk med Motorintresse och psykisk ohälsa. Vi kör gärna ut i det gröna och tältar eller grillar och har det skittrevligt. Då mår man bra och slipper vara själv med sina tankar.
I arbetet med FPMC kom jag hela tiden tillbaka till RSMH på olika sätt och fick en massa nya kontakter. Så det blev till slut ändå att vi startade en RSMH-förening i Staffanstorp och jag engagerade mig i RSMH Skåne. Sen hamnade jag i styrelsen i RSMH Lund, och valberedningen i PO-Skåne.
Jag vill gärna att vi ska samarbeta mer mellan de olika organisationerna och mellan distrikt och lokalföreningar så att vi kan ha nytta av varandras aktiviteter, kunskaper och kontakter. Vi gör mycket och kommer långt, men med närmare samarbeten tror jag att vi kan komma ännu längre.
Hur ser du på skillnaden mellan ideellt arbete och lönearbete?
Jag ser ingen riktig skillnad på själva arbetet, många som jobbar ideellt jobbar lika bra som folk som får betalt, och arbetet i sig kan ju ofta vara likt. Men om man är sjuk och är lite begränsad, då är det lättare att engagera sig ideellt eftersom man själv styr över sin tid och sina arbetsuppgifter.
Vi som är ideellt verksamma skapar jättestora värden för samhället, men det finns inga pengar i den ideella sektorn och vi får inget för det vi åstadkommer, även om vi offrar mycket av oss själva. Folk förstår inte alltid heller att man gör det gratis utan något särskilt stöd eller hjälp. Så ofta får man kanske inte ens ett tack.
Försäkringskassans regler begränsar en också, man lägger sina fem timmar i veckan på föreningslivet, och då kan man inte göra något annat.
Det är inte långsiktigt, ingen orkar i längden om man inte får något tillbaka. Det behöver vi synliggöra tycker jag, att allt vi åstadkommer gör vi för egen maskin med våra egna ekonomier och privatliv som insats.
Vilken förändring skulle du helst vilja se i samhället?
Jag vill att man ska bejaka ungdomars intressen mer.
Vi struntar redan i våra gamla, det är nog nästan kört på den fronten, men vi skulle kunna rädda ungdomarna och framtiden. Mer naturlig kontakt mellan unga och äldre hade varit jättebra. Jag tycker vi ska jobba på att skapa trygga platser där unga och gamla kan dela kunskap och lära av varandra. Lägga undan telefonen och vara närvarande och möta varandra på riktigt. Jag hade velat bygga något sådant i Staffanstorp, en plats dit ungdomar kunde få komma och mecka och hänga, och lära sig av äldre samtidigt som dom är fria att utforska och får lov att vara just ungdomar.